Den digitala sjukvården

Ambulans sjukhus
Foto: Hangsna / CC BY-SA 4.0

I dagens sändning av Ring P1, med Sofie Ericsson, i Sveriges Radio, medverkade en kvinna som hade synpunkter på den nuvarande journalhanteringen, vilken hon ansåg vara förlegad. Som dom flesta vet hanteras journaler i olika system beroende på landsting. Situationen är ohållbar eftersom man antingen måste vänta på den lokala postgången, eller använda sig av en faxmaskin. Har alla födda på 90-talet och framåt sett en sådan maskin?

Kvinnan lyfte också upp problemet att man som läkare måste ha med sig en laptop vid hembesök och liknande för att fortfarande ha tillgång till patientens journaler, eftersom allt idag är digitaliserat. Just det argumentet tycker jag motsäger det förstnämnda. Jag är däremot helt enig om att man bör spara journalkopior i pappersform, än idag, som komplement. Det har faktiskt hänt att IT-systemen för sjukvården har legat nere i flera veckor, eller varit nästintill oåtkomliga. Detta så sent som 2015.

Utöver kommunikationsproblemet mellan olika vårdinrättningar har ett och samma sjukhus ofta flera olika IT-system för olika funktioner. System som ibland inte ens kan kommunicera med varandra. För något år sedan såg jag ett nyhetsinslag där en sjuksköterska tvingades skriva ut en text från ett program, för att i nästa sekund skanna in pappret i ett annat. Att ha olika system är i sig inga problem, faktum är att vi idag använder en hel uppsjö av olika mjukvaror varje vecka. Även om nya IT-system utvecklas för framtiden så behöver dom inte tas fram av samma företag, men man behöver komma överens om en standard och möjligheten att antingen ge vårdpersonal från andra institutioner tillgång till deras gemensamma journalsystem, eller en möjlighet att transferera journalerna digitalt mellan olika system.

Läkare och övrig vårdpersonal har ofta behov av att vara flexibla och ständigt på språng. Antingen för hembesök, eller mellan olika patienter på sjukhuset. Därför bör man se över möjligheten att skapa ett plattformsoberoende system där man ger dom möjlighet att använda både datorer och mobila plattformar som surfplattor och mobiltelefoner för att kunna administrera patientjournaler. Nu vet jag inte hur det fungerar idag, men på film ser man ofta läkare med diktafoner. Kan man använda sig av den inbyggda mikrofonen och bifoga ljudklippet direkt i patientens journal?

Det är inte alls säkert att all information måste vara digital, eller att det är den bästa lösningen. Därför är det viktigt att det är vårdpersonalen som får vara med och lämna synpunkter och ges utrymme att i tvärsammansatta grupper samarbeta med både utvecklare och chefer för att minska den administrativa bördan och frigöra mer tid för patienter.

IT-system – en administrativ mardröm

Frustration facepalm
Foto: Pixabay

Att minska den administrativa arbetsbördan tror jag att dom flesta strävar efter, eller åtminstone önskar. Men under dom senaste åren har trenden varit den motsatta, vi matar allt mer information i olika datasystem, som i slutändan genererar prydliga grafer i rapporter.

Faktum är att produktivitetstillväxten inte längre ökar i samma takt som förut, utan håller på att plana ut. Vi vet att många tjänster rationaliserats bort, samtidigt som övriga yrkesgrupper tvingas ta över mer administrativa sysslor. Lärare är en sådan grupp som ofta pratar om att deras administrativa börda är för hög och att det stjäl arbetstid från deras egentliga fokusområde, eleverna och lektionstid. Också sjukhuspersonal spenderar mycket tid framför datorer istället för hos patienter.

Många, inklusive jag själv, vittnar om att vi idag har för många olika, och illa anpassade, IT-system. Visserligen har många utvecklare börjat anamma agil utveckling, men många har en lång väg att gå. Tar vi Arbetsförmedlingen som exempel vet vi sedan tidigare att deras interna IT-miljö är katastrofalt dålig, och i veckan kom uppgifter om att dom spenderat miljontals kronor på att utveckla en ny webbplats som troligtvis inte kommer att färdigställas.

Som på dom flesta arbetsplatser använder vi oss på mitt jobb ofta av Microsoft Office. Vi skickar mail med Outlook, använder mallar skrivna i Word och matar in uppgifter i Excel. Officepaketet, och framför allt Excel, är otroligt kraftfullt; men används idag till allt möjligt. Från att skriva stationsbeskrivningar, till att skapa diagram och månadsrapporter.

Vi skall på min arbetsplats nu försöka minska den tid vi som arbetar i produktion lägger på administrativt arbete i vårt affärssystem, det program vi bland annat använder oss för att hantera lager, utskrivning av tillverkningsordrar och inleverans av färdiga produkter.

Programmet är skräddarsytt för oss, eller är i alla fall tänkt att vara det. Eftersom vi är flera i produktion som använder samma inloggning, samt att man valt att inte skräddarsy utseendet och funktionerna efter dom olika behoven på arbetsplatsen, har vi tillgång till alla fällt och menyer. Det betyder att vi kan ignorera många av dom fält som finns, och att det ibland är svårare att göra rätt, mycket på grund av att dom lathundar som bör finnas antingen saknas, är otydliga eller rentav är felaktiga. Som exempel kan jag berätta att vi måste gå in i fyra olika menyer, med undermenyer, för att leverera in färdiga produkter.

För att effektivisera affärssystemet behöver man alltså anpassa det utifrån det behov vi har och ta bort överflödig information och fält samt försöka att samordna flera fält på en och samma sida.

Nu skall vi alltså minska mängden administrativt arbete i produktion. Något som diskuteras är att man bör samordna korrigeringen av tillverkningsordrar istället för att ta det pö om pö. Eftersom vi har krav på spårbarhet, samtidigt som lagernivåerna inte alltid stämmer, måste artiklar och lagersaldon ibland korrigeras. Den som vet vad rotorsaksanalys innebär inser snabbt att problemet inte alls är att vi måste korrigera tillverkningsordrar, ibland flera stycken beroende på antalet utskrivna, utan att det faktiskt är ett symptom på bristande saldokontroll i lagerhanteringen.

Givetvis är exemplet ovan enbart en sak, och det är självklart positivt att man försöker minska det administrativa arbetet, men i det här fallet försöker man som jag tidigare skrev hantera symptomet och inte rotorsaken. Givetvis kan jag försöka berätta det för dom, men dels ingår det inte i mina arbetsuppgifter och det är mer givande att skriva ett blogginlägg om ämnet.

Tips: Lyssna på Jonas Söderström, författare till boken Jävla Skitsystem!, som medverkar i avsnitt 16 av Logistikpodden.

Digitalisering lösning på lärarnas problem?

Svensk skola
Foto: Eric Seb. Gustafsson / CC BY-SA

Regeringen har givit Skolverket i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram som ska bestå av olika former av kompetensutvecklings- och stödinsatser. Bland annat vill man minska administrationen för lärare och rektorer och önskar förslag om hur arbetsprocesser kan göras mer effektiva inom skolan. Man vill också att det görs insatser för att höja den digitala kompetensen bland landets lärare för att underlätta undervisning samt, som tidigare nämnts, få en effektivare administration.

Miljöpartiets språkrör, utbildningsminister Gustav Fridolin medverkade i tidningen Dagens Nyheter med anledning av presentationen av uppdraget. Till tidningen säger han bland annat följande:

”En sak som stjäl mycket tid är datasystem som inte fungerar. Här ska man kunna få stöd i att lägga upp arbetsmetoder för att ge lärare och rektorer mer tid till sitt huvuduppdrag.”

I alla organisationer är det vanligt att den som hanterar olika programvaror, framför allt databasprogram för informationshantering, kommer i kontakt med ett krångligt och ibland fullständigt trasigt system sett från ett användarperspektiv. Givetvis är det något man kan underlätta genom utbildning samt bra och lättöverskådliga lathundar. Dock löser det inte grundproblemet, framför allt inte om man tvingas använda sig av flera olika system som pratar två helt olika språk.

Vi kan ta ett exempel från min egen skolgång. Vid lektionens början genomförde läraren en närvarorapportering där denne antecknade i en mer eller mindre korrekt klasslista vilka elever som var närvarande. Någon gång efter att lektionen avslutats rapporterade läraren in elevernas närvaro och eventuell frånvaro. Eftersom jag inte är lärare eller vistas i skolmiljön längre är det svårt för mig att veta hur närvarorapportering går till idag, men det är svårt att tänka sig att den har förändrats mycket dom senaste åren.

Idag borde lärare använda sig av en surfplatta där denne genom en enkel applikation kan kommunicera direkt med skolans system för frånvarorapportering. Då slipper läraren det extra steget att först notera frånvaron på ett papper för att sedan föra in det i datasystemet. En sak mindre att både tänka på och administrera.

Även om många skolor idag väljer att dela ut surfplattor eller bärbara datorer till eleverna, på gått och ont, är det troligtvis fortfarande vanligt att läraren inför dagens lektion valt att kopiera upp ett eller flera pappershäften till varje elev. Papper som många av eleverna troligtvis kommer att ha tappat bort innan nästa lektion. Läraren får då kopiera ytterligare en uppsättning av texten vilket tar mycket tid i anspråk eftersom det förekommer i varje klass.

Alla skolor borde idag ha investerat i någon form av lärplattform, ett intranät där eleven enkelt kan komma åt det material som behövs för respektive ämne och lektion. Lärare borde också överväga att spela in undervisningsmaterial, med fördel utan eleverna, för att den som missat en lektion eller är i behov av extra repetition kan få möjlighet att se på lektionen flera gånger.

Saknar skolan en lärplattform kan läraren med fördel själv skapa en webbplats för sina lektioner. Ett bra och gratis verktyg, för den som saknar kunskap i webbutveckling, som många använder är Google sites där man enkelt kan skapa en sida och länka både till både word-filer, bilder och videoklipp. Det finns redan idag många skolor som arbetar helt eller delvis på det viset och det vore bra om dom spred vidare sina erfarenheter inom området.

Jag är som sagt var inte lärare och har slutfört både grund- och gymnasieskola. Utvecklingen av den svenska skolan bör ske på en nivå i samråd med elever, lärare och övrig skolpersonal tillsammans med skolledning och kommunens utbildningsförvaltning. Skolverket kan sätta en nationell standard, politikerna i riksdagshuset kan stifta nya lagar och den lokala kommunledningen rösta igenom en ny budget men dom har en väldigt distanserad bild av den svenska skolan och ska därför inte ägna sig åt detaljstyrning.

Du som är lärare vilka utmaningar kämpar du med i ditt dagliga arbete, vad är det som inte fungerar och vilka förbättringar har ni gjort dom senaste åren som givit positiva följder för lärandet. Berätta gärna om din vardag och dela med dig dina förslag om hur vi skapar en mer modern och kvalitetssäkrad skola.